GJETING-Herdskolans ABC Dansa med Vallhundar

En bok av Maud Grönberger, Lennart Isaksson

 

Olika typer av hundar

Eye- och loose-eyed raser

Rasen border collie (och kelpie) förknippas med en hund som kryper och smyger bakom en flock får. De «styr» fåren med ögonen. Detta kallas «eye» och är ett ärftligt anlag. Eyet varierar inom rasen. De border collies som har mindre eye benämner vi «kroppsvallare» i Sverige.

Jämförs en kroppsvallande border collie med de raser som kallas upprättgående, -stående vallare eller loose-eyed hundar, så finns skillnader. En kroppsvallande border collie förefaller ha mera eye än de upprättgående, vilka dessutom arbetar med huvudet hållet mycket högre än «kroppsvallande» border collies.

 Hunden

Detta avsnitt är tänkt som en förberedelse inför vallningen. Lyckas vi med att inge förtroende – ledarskap och därmed underlättar samarbetet med hunden är vallningsträningen inte så svår. Att börja valla med en hund som brister i förtroende, blir rädd för djuren och kanske biter dem, leder till en kamp mellan förare och hund. Snart tar vi fram «knutna nävar», kanske ger oss på hunden, hotar den och inom kort får vi en hund som «stressar» sig igenom lektionerna. Risken är att vi arbetar med en hund som har «gasen i botten» samtidigt som föraren arbetar med fullt «påslagen broms».

Problemet är att förtroendet brister och att ledarskapet är oklart. Därför är förarbetet med hunden viktigt. Under åren med vallhundskurser har jag konstaterat att de flesta problem förarna har med sin hund inte hänger samman med vallningen utan är just, som jag nämnt tidigare, brist på förtroende och ledarskap. Hur vi ska inge förtroende och på så sätt få hunden att lita på oss läser ni om i detta avsnitt.

En hund har inga problem att samarbeta om den har förtroende för sin «partner».

Innehållet bygger på de vanligaste frågor som under åren har ställts till mig. Jag tar även upp de vanligaste misstag som görs med valpen/unghunden…

 Människan


Plocka fram apan i dig – bli tydlig med ditt kroppsspråk

 

 

  

Den vallhundsport som förekommer i Sverige idag har sitt ursprung i England.

I Sverige har vi ofta hunden som sällskap utöver vallningen. Den bor inne hos oss och kanske ligger i soffan. När vi äter finns ofta hunden där i närheten. Hunden är i centrum.

Bor man på landet får hunden ofta konkurrera om uppmärksamheten. ägaren måste tänka på de andra djuren och sköta om dem. Här blir det mer naturligt att hunden får se till att hänga med.

I stan där kanske hunden är ensamt husdjur blir det lätt vi, som följer med den, då kanske det händer något roligt. I Storbritannien sträcker sig traditionen att använda hund i djurhållningen över flera hundra år. Att läsa får, känna stämningen och läsa hund har «gått i arv» i generationer. Som liten följde barnen med en äldre, erfaren och lärde sig vallningsspråket. Far eller farmor hade i sin tur varit får- och kovaktare under sin uppväxt, då det var krig. De fick vara «vallhund» själva och på så sätt lärde de sig bland annat «balansen».

Hos oss är användandet av vallhund relativt ny. Eller rättare sagt, vallhunden försvann som hjälp under 1800-talet. Vi har därför inte haft samma möjlighet att lära av äldre generationer…

 Fåren

Domesticeringen, tämjningen, av får började förmodligen för 11 000 år sedan. Ursprungsarterna anses vara den europeiska mufflonen, den asiatiska mufflonen, stäppfåret och argalifåret. Europas äldsta fårras, torvfåret, är funnet i en dansk stenåldersgrav. Stamformerna för torvfåret är de båda mufflonerna och stäppfåret.

Det finns över 200 fårraser av tamfår spridda över hela världen. Ur beteendesynpunkt påminner de mycket om varann.

Få husdjur har försett oss med så många fantastiska produkter som fåret; kött, ull, mjölk, skinn och lanolin. De har också kunnat leva på områden och marker, som vi aldrig annars hade kunnat utnyttja.

 Flocklivet

Fåren lever i flock och håller ihop familjevis. Mycket sällan skiljs de åt och om det händer är det bara för korta stunder. Flocken betar tillsammans, vilar samtidigt och vid förflyttning sker det ofta på rad eller i samlad grupp.

Baggarna lever inte tillsammans med tackorna, utan ansluter sig till flocken när parningssäsongen börjar. De yngre baggarna utvandrar från flocken relativt tidigt. I fångenskap kan inte detta ske, eftersom staketet innestänger dem. Istället slaktas dessa.

Fåren försvarar inget revir. De förflyttar sig över stora områden och stannar till där «mat» erbjuds…

 Träningen

Efter att i föregående avsnitt gått igenom och satt oss in i rollerna bestående av de tre «ingredienserna», hunden, människan och flocken av djur som ska vallas, är det dags att gå in på träningssättet.

Det går att träna en hund på många olika sätt. Med den ena tekniken är vägen längre till målet och med en annan uppläggning är vägen kanske kortare. Nästan alla sätt fungerar – förr eller senare. Träningssättet jag belyser är så nära ursprunget angående reaktioner, tankesätt och beteenden, man kan komma. Det som ska värdesättas högst är att stress uteblir hos samtliga inblandade.

Arbetet med hund i brukssammanhang, dit jag räknar vallningen, är i huvudsak att arbeta med sig själv. Det är också ett försök att hitta tillbaka till vårt primitiva och ursprungliga kommunikationssätt, vilket gör att vi som förare blir en del av och smälter in i «jakten» på «bytesdjuren».

Mitt träningssätt är inte någon ny teknik, utan istället vill jag att vi plockar fram det naturliga ursprunget av beteenden och reaktioner hos oss, att vi återuppväcker kunskapen om det fysiska sammanhanget i vallningsarbetet. Detta har jag berört i tidigare avsnitt.

Det traditionella arbetet med hund, som jag har lärt mig det, gick ut på att tvinga hunden att göra det jag ville. Fungerade inte det, togs våldet till. Med detta trodde jag att hunden lydde mig och tyckte om mig. Jo, nog lydde den mig… Men tyckte om mig gjorde den inte, eftersom något förtroende aldrig byggdes upp, varken från min sida eller hundens. Jag minns så väl kommentarerna i protokollet från mitt andra lokalprov. Där stod: Hunden är lydig på grund av piskan. Vi gick alltså med piska, när vi vallade. Det var någon, som börjat med detta, för att få rätt på sin hund. Eftersom vallning var nytt och erfarenheten liten, välkomnades alla «tips» – utan att ifrågasättas.

Träningen som beskrivs här framkallar en ömsesidig respekt. Tanken är varken att dressera eller förtrycka hunden, utan att sätta samarbetet i centrum. Med insikt i människans, hundens och flockens beteenden, som ni läst i föregående kapitel, har förståelse skapats. Hunden tillåts få så mycket frihet som möjligt och med detta utvecklas till en tänkande och modig individ full av förtroende för sin förare, utan rädsla och frustration. Friheten kan vi ge hunden för att vi har kunskap om djuren och oss själva. Därför har vi kontroll över situationen. Då kan vi stödja, lugna eller hetsa hunden, allt efter vad omständigheterna kräver. Vi följer hunden i utvecklingen och ger den vårt fulla förtroende .

Jag tar inte här upp hur man tränar det färdiga tävlingsmoment. Med mitt sätt att arbeta med hund, plockas momenten isär, och tränas i småsektioner. Dessa byggs på bit för bit vid olika träningstillfällen. Till sist är momentet färdigt och det är bara för oss att sätta samman delarna. Genom att lägga grunden kan detta sedan utvecklas att passa vardagsarbetet hemma på gården eller inriktas på tävlingsvallning. Oavsett vilken väg man väljer måste grunden vara lagd. Något som ofta glöms bort.

 Inledning, Mental träning

 
En typ av meditation handlar detta avsnitt om

Första gången jag på nära håll träffade på får i levande form var under ett besök hos författaren av denna bok. Mötet blev en märklig upplevelse. Runt omkring oss i fårhägnet där vi stod fanns hundar, får, getter, katter och en tam, men elak, kråka. Det pågick fårvallning där man, enligt Maud, tränade hundar och hundförare i olika moment inför ett kommande prov.

Mina erfarenheterna av får är närmast som maträtter eller som exklusiva och dyra lammullströjor i golfklubbens shop. Jag blev därför förvånad när Maud berättade att man tävlade i fårvallning. Detta var något nytt för mig och efter att ha studerat träningen insåg jag att tävlandet och klassificeringen av hundarna är en avancerad sysselsättning. Det kräver en stark självkontroll och ett samspel mellan hund och hundförare.

Maud var lite uppgiven när vi pratades vid efter träningen och förklarade att det oftast gick väldigt bra med alla moment i får-vallningen under träning men när det var dags för prov gick det mesta fel. Hundarna fungerade inte som de skulle, fåren rusade ofta stressade iväg och hundförarna blev helt förtvivlade, utan kraft att reda ut det hela. Varför blir det ofta så? Det fungerade ju perfekt när man tränade…

 
Introduktion, «Jogga ikapp din hjärna»

De allra flesta av oss människor rusar genom livet i ett fruktansvärt tempo utan att ha en aning om varför vi gör saker och ting – och för vem vi gör det. Vi jagar efter mål som inte är medvetna och söker tillfredsställelse i en utveckling utan styrning. Med mental träning kan många av livets kvalitéer påverkas till att bli betydande positiva förändringar i livet.

Första steget i en process av förändring

Om du har bestämt dig för att prova mental träning inom den sport du utövar måste du börja med att ställa dig ett antal frågor. Varför tränar och tävlar jag? – Hur tränar jag? – Vad förväntar jag mig med min träning?

– För vem tränar jag – för min egen skull eller för andras?

Du kommer snart att upptäcka, när du svarar på frågorna, att det oftast är andras ambitioner än dina egna, som är anledningen till att du tränar eller tävlar. Det är den äkta hälften, släkten, kompisarna, pojk- eller flickvännen, som ställer krav på dina prestationer. Omedvetet eller medvetet. Kraven är oftast inlärda på så sätt att vi mer eller mindre vuxit upp med dom. Till exempel frågar föräldrarna till en knattespelare i golf eller nån annan sport efter en tävling: -Vann du? Sällan ställs frågan – Spelade du bra?

Prestationskrav, som andra än du själv har ställt upp, är inte utvecklande. Dessa måste bort. I stället skall du själv sätta upp mål för din sport eller för de saker du vill bli bättre på.

Prestation

Oavsett vilken sport man sysslar med fordras det en prestation vid ett särskilt tillfälle. Tävling, uppvisning eller vid klassificering av vallhundar…

»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»»

Utvecklingen av olika typer av vallhundar

http://hem.passagen.se/sv.herdeskolan/

Anledningen till att det har utvecklats olika typer av vallhundar beror på att odlingslandskapet och faunan varierar i olika länder. De brittiska raserna, bearded collie, border collie, old english sheepdog, lång- och korthårscollies och shetland sheepdog har utvecklats i sitt arbete på en ö,där fanns inte så många rovdjur. Fåren levde på höglandet där de spred ut sig. Deras beten gränsade sällan till odlad mark. Fåren levde ganska ostört både vad gällde människor och hundar. Ofta var fåren skygga på grund av sitt levnadssätt. Där behövdes alltså en hund som gick ut i vida bågar för att komma runt fåren och börja driva dem. Det var också viktigt med ett rejält avstånd till flocken eftersom de var skygga. Att skydda och vakta fårflocken utvecklades inte hos alla border collies, eftersom det inte fanns rovdjur som hotade fåren. Det viktigaste har varit att avla fram en hund som kunde hämta och samla flocken.

Kontinentala vallhundar

De kontinentala vallarna, briard, schäfer, bouviers, och belgarna har utvecklats (avlats) annorlunda. I dessa länder där hundarna kommer från, hade man ofta mindre flockar med får. Fåren var tamare, mer vana att handskas med. I dessa länder fanns rovdjur. På grund av detta togs ofta fåren in i fållor eller liknande under nätterna. Vanligt var också att runt fårbetena fanns uppodlad mark, där man inte ville ha fåren. Hundarna och herdarna levde alltså närmare fåren jämfört med de engelska.

Det viktigaste för dessa länder har varit att utveckla en hund som kunde patrullera gränsena, och ersätta ett staker genom sitt sätt att arbeta, till odlingsfälten samt att skydda flocken mot inkräktare. Vi vet ju att dessa raser ofta används inom polis och skyddsarbete. Det är just deras utvecklade skyddsbeteende man utnyttjar inom dessa grenar.

För några år sedan, tog jag mina får och getter, 40 djur ut på en vandring under 10 dagar på skåneleden. Under dessa dagar avverkade vi sju mil. Jag lärde mig mycket om vallning på vandringen. Bland annat fick jag uppleva gränsvallningen. En av markägarna hade poängterat för mig att fåren inte fick ge sig ut i odlingarna. Det var fascinerande att se min hund hur han utan att vara utbildad till det började arbeta som en gränsvallare, och började patrullera gränserna. Vi gick på en väg där det var ärtodling på ena sidan och havre på andra. Från att hunden hade drivit djuren framåt, började han efter att jag visat honom en gång, hålla flocken kvar uppe på vägen. Min hund visade också på vaktandet av flocken. Efter några dagar på skåneleden började vi alla, både djur och människor att komma in i en skön men konstig instängdhet. Vi levde för att få med oss djuren, leta svamp och bär, äta och sova och skar omedvetet av banden till omvärlden. I denna, vår inslutna värld, dök det en dag upp ett par med sin hund. De kom från ingenstans, bara ett par meter från flocken. Min hund som lugnt gick bakom flocken med mig satte plötsligt fart och rusade iväg mot den främmande hunden. Snabbt, utan att undersöka hunden eller gå igenom de vanliga ritualerna vid ett hundmöte, läxade min hund upp den andre. När det var gjort, efter 20 sekunder, rusade han tillbaka till flocken och intog sin position bakom flocken.

Likheterna

Oavsett hundarnas sätt att valla har de en del gemensamt. Ett är, att de måste ha balans. Vad är då det? Balans är mycket, vi vet väl inte allt om det.

Man kan säga att grunden och förutsättningen för att en hund ska fungera som vallhund är att den vill ta sig till den punkt som sammanfaller med flockens flödesriktning, viket kan sägas vara stommen till vad vi menar med balans. Hunden vill alltid stoppa och fånga upp flocken (gäller gruppen headers). Saknas detta beteende går det inte att använda hunden i vallning.

Ofta vill hunden balansera till föraren. För att ta reda på om hunden har balans kan man ta ut en flock får på en öppen yta. Genom att röra sig runt, och fram och tillbaka, och själva gå undan från flockens flödesriktning, på utsidan av flocken studeras hunden och man upptäcker så småningom om den förhåller sig på andra sidan. Finns det drag, alltså något ställe dit fåren vill springa, går hunden upp i den balanspunkten för att stanna flocken.

Eye»-hundarna påverkar flocken med styrkan i sitt eye och kroppshållning-

loose-eyed-hundarna måste gå närmare och upp på sidorna av flocken för att med sin egen kropp markera sin vilja av styrning.

Vi har fått för oss att vi människor är bäst på allt. Som nybörjarvallare är det inte ovanligt att vi ofta intar hundens position och själv springer upp i fårens flödesriktning för att försöka stoppa dem. Vad som då händer är att hunden går över på motsatt sida flocken för att driva dem mot föraren.

En uppfödare berättade för mig att en valpköpare hade ringt. Han ville klaga på hunden, den var alltid på fel sida flocken. Det var nämligen så att mannen hade vid flera tillfällen försökt att fösa in sina djur igenom en öppning. Varje gång hade hunden intagit motsatt sida, alltså ställt sig i öppningen, vilket var fullt rätt, hunden försökte att driva djuren till föraren. Tala om övertro på sig själv. Ett annat tillfälle är om vi vill att hunden ska ta bort fåren från ett staket eller annat trångt utrymme. Genom att utnyttja balansen hos hunden får vi den att gå in mellan staket och får.

När vi lägger grunden i vallning utnyttjar vi hundens balans. Han vi väl förstått den, kan vi genom att placera oss rätt, få hunden dit vi vill, utan att blanda oss i hundens arbetssätt. Många missförstånd kan då undvikas. De moment där vi utnyttjar hundens balans i inlärningsskedet är bland annat då vi ska lära den utgångskommandona..

Där finns ytterligare en typ av balans. En individuell, hos varje får eller bland vilka djur vi än vallar. Många har väl någon gång stått vid en öppen grind för att vänta på barnen eller hundarna, hästarna eller liknande, alltså någon typ av flockdjur. Först brukar vi öppna upp grinden riktigt. När sedan flocken kommer, så när de första är i skulderhöjd med grindstolparna börjar vi så smått att dra igen grinden. Ofta gör vi också en svepande rörelse med vår lediga hand. Liksom för att svepa, fösa med alla in genom öppningen. Eftersom det är flockdjur vi har att göra med brukar de andra komma efter. Även vi, människor har alltså balansbeteendet i oss. Man kan alltså säga att på varje individs kropp finns en balanspunkt.

Terven som ju är loose-eyed pendlar gärna bakom flocken. Den går också upp på sidorna av flocken. Skulle hunden komma för långt upp och passera skulderbladspunkten, hos de får som går närmast föraren, kommer flocken att vända och gå på andra hållet. I början av vallningen när hunden är ivrig händer detta.

Tryck-, flykt- och försvarszonerna

En annan sak som är bra att känna till oavsett vilken hund man vallar med, är flockens flyktzon. Man kan också kalla det flockens personliga revir. Där finns alltså en zon kring t ex fårflocken där dessa inte vill ha någon främmande inom. Detta område måste fåren ha för att känna sig trygga.

Tryckzonen ligger ytterst och är lätt för oss att uppfatta. En flock som ligger och vilar börjar lyfta på huvudena och se åt det håll där någon kommer gående. Vi har trätt in i tryckzonen.

Om hunden arbetar innanför flyktzonen kommer fåren till sist att känna sig trängda. Hunden är nu på väg in i försvarszonen. Antingen flyr fåren eller också vänder de sig mot hunden, beredda att försvara sig. Hur nära en hund kan gå beror på om fåren litar på hunden och hur pass vana fåren är vid att bli vallade. För att avgöra om hunden arbetar på rätt avstånd får man titta på fåren. Normalt, vid fårens förflyttning, går de på rad efter varann eller i ledig men samlad tropp. Om flocken tränger sig samman, tränger sig mot varann, håller öronen bakåt, har korta kroppar, är hunden för nära.

Så driver komtinentalvallarna

En border collie rör sig mellan kl 10 och 2 vid drivning av djur. En teori säger att border collie låtsas vara flera hundar samtidigt. Först låtsas den vara hunden vid kl 10. Sedan förflyttar den sig till kl 2 och låtsas vara denna hund. Det ligger nog något i det. Använder man två eller flera hundar ändrar hundarna arbetssättet. Snabbt märker man hur de kommer överens om vem som ska göra vad.

Gränsvallarna rör sig ofta mellan kl 3 och 9 vid drivning. Går man längs med en gräns, bäck eller vägkant, staket går hunden kl 3 eller 9 och rör sig i linje mellan tex 7 o 11. Den balanserar mot gränsen. Fåren går då mera på rad än jämfört med en border collie som driver där fåren går i päronform.

Reklamer
Legg igjen en kommentar

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut / Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut / Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut / Endre )

Google+-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut / Endre )

Kobler til %s